Inspektorns torp

Spiraltrappan är ”nästan” på plats

Om man har kort stubin skall man kanske inte beställa byggmaterial från Kina. Dels får man vara beredd på långa leveranstider och dels kan det hända att innehållet i leveransen är litet ditåt. Lycksligtvis har jag hjälp av människor som kan fixa och lösa den här typens problem, dvs att man måste skarva och hitta på egna patentlösningar. Hur som helst så är spiraltrappan fin. En riktig prydnad som passar perfekt i stugköket.

Sängen är äntligen ihopskruvad

Härligt att få sova första natten på torpet trots att finslipningen av renoveringsarbetet fortfarande pågår. Det kändes litet som att vara på läger för vuxna då renoveringsgänget donade och höll hus i röran. Uppblåsbara madrasser här och där och sämja ger rum. Och vilken känsla att få tvätta av sej dammet i utebastun. Som pricken på i:et fick jag beundra två hägrar som spatserade omkring i strandvassen. Stämningen utomhus var nästan trolsk och att sedan få krypa ner i sin egen säng och vakna till en underbar utsikt får mej att känna att det trots allt har varit mödan värt att ta sej an detta, emellanåt ganska arbetsdryga projekt.

Lister saknas ännu och möblerna är huller om buller men att få sova i sin säng är lyx bara det!

Badrummet

Badrummet i nedre våninen är nu helt klart. Nu kan jag snart plocka fram mina handdukar och ljus som jag hoppfullt köpte för snart fem månader sedan med tanke på att vi flyttar in om ett par månader. Det gick inte riktigt så snabbt men det får man räkna med då man tar sej an ett 1800-tals torp. Man kan inte tvinga torpet att rätta sej efter hur man vill ha det utan man får liksom anpassa sej och respektera de gamla väggarna. Det känns lyxigt att det gick att klämma in ett tillräckligt rymligt badrum trots allt.

Utsikt och vyer

Fönstret mot havet har bytts ut mot en pardörr i glas som öppnar mot den blivande terrassen. Dörren skall ännu få ”rutor” så den inte avviker från fönstrena. Det var ett svårt beslut att lägga in en dörr eftersom det inte gick att hitta en gammal dörr som skulle ha passat, men dels öppnar dörren utsikten mycket och det känns skönt att kunna kliva ut på terrassen från stugköket. Bara ”rutorna” kommer på plats smälter den nog in och proportionerna är de rätta i förhållande till fasaden.

Utsikt från stugkökets dörr

Utsikt mot Villa Wilhelmsberg från balkonen